15 - 19 juli. Kinlochbervie - Stornoway - Poll an Tighmhail (Rodel) - Loch Maddy, 100 nm

Klicka på kartan för att se en större version!

Vädret under de här dagarna har varit tämligen ruggigt med undantag för lördagen 16 juli i Stornoway, som blev en strålande dag. Idag 19 juli har solen börjat titta fram igen och lågtrycket verkar ha passserat.

Vinden var till en början både svag och emot vid överfarten från Kinlochbervie och motorn fick arbeta. Så småningom blev det en fin halvvindssegling med bra fart. Förtöjningen i regn i Stornoway blev jobbig för de större båtarna, som tvingades ligga innerst vid kajen. Hamnpersonalen var dock hjälpsam och lånade ut plankor. Några tvingades gå upp i regnet och blåsten under natten för att justera förtöjningarna när tidvattnet kom in. När tidvattnet var som lägst var vi tvungna att klättra 4 m på rostiga stegar. Vatten, diesel och el finns inte i hamnen. Hamnpersonalen hjälper till genom att skjutsa båtägarna till en mack, där man får fylla sina reservdunkar. Vatten ordnas genom tankbil eller genom att dra slang från vattenposter.




Gantika och Paula

 

Stornoway beskriver i en broschyr att de befinner sig i ett "before stage". Vi är välkomna tillbaka till "after stage" när det skall finnas flytbryggor, el och vatten.

Just de här dagarna hade hamnen besök av Tall Ships Race-båtarna så hamnen hade ovanligt många besökande båtar.

Stornoway med Lews Castle till vänster

Lördagen blev dock en strålande dag med en lång cykeltur i omgivningarna till Stornoway. Landskapet är mindre kuperat än på Orkney- och Shetlandsöarna, men i likhet med dessa öar saknas träd. Kor och får betar på ängarna. De människor jag mötte var mycket vänliga, hjälpsamma och pratsamma. I Stornoway finns ett slott, Lews Castle,  uppfört av en sir James Matheson i mitten av 1800-talet. Det märkliga är kanske inte själva slottet, utan de omfattande trädplanteringar han lät göra i stora områden runt slottet. I området runt slottet kan man hitta mer än 100 olika trädsorter och mycket stora områden med vild rhododendron. Genom området rinner också små älvar där flugfiskare verkade trivas. Den höglänta terrängen liknar våra fjäll. Just nu blommar ljungen. Från det högre kullarna hade man en fantastisk utsikt över Stornoway och inloppet. Genom området löpte gång- och cykelvägar. Jag cyklade nog 2 mil inom området.

Själva stadskärnan är trivsam. Den inre hamnen är fylld med rostiga, anskrämliga fiskebåtar. Längst in finns några pontoner med gästplatser. Den yttre hamnen är en hamn för stora båtar. Det var där vi låg.

De påföljande sju dagarna, efter Stornoway, måste vi klara oss med de kvantiteter av vatten, mat, el och diesel, som finns ombord, eftersom vi kommer att ligga i naturhamnar.

Söndag 17 juli startade vi vid 10-tiden med målet Poll an Tighmhail, en lagun vars infarter torrläggs vid lågvatten. Vi var alltså tvungna att komma dit när det var högvatten. Vinden var hård nordlig, tidvis 14 m/s och det regnade och var tidvis dimma. Det blev en tuff slör-/halvvindssegling för enbart revad stor. Till en början var sjön grov men det blev bättre när kusten vek av i sydostlig riktning och vi fick sjölä. Farten pendlade mellan 7,5 och 9 knop. Tyvärr gjorde den höga farten och att vi startade tidigare än planerat att vi måste ankra i väntan på tidvattnet i två timmar. Visserligen hade vi sjölä, men vindbyarna som svepte ner gjorde det svårt att ankra. Jag fick fäste direkt men hamnade farligt nära bergväggen när jag svängde fram och tillbaka. Motorn fick gå hela tiden. Det var påfrestande. Andra båtar fick inte fäste direkt och måste göra flera försök. När vi till slut skulle ta upp ankarna, strejkade ankarspelen på Paula och Fragancia. Carl-Henrik på Fragancia fick dra upp ankare med kätting för hand! Att dra upp min blyade lina för hand gick lättare. En säkring hade löst ut på Fragancia och mitt spel hade blivit överhettat. Båda ankarspelen fungerar nu. Fresia krökte sin pulpit när de skulle ta upp ankaret.
Väl inne i lagunen kunde fyra båtar förtöja vid två bojar. Paula och Fragancia förtöjde vi en boj. Tre båtar försökte ankra. Två lyckades, säkrade med en lång lina till land, men Gantika fick ge upp och gick till hamnen vi nu ligger i, Loch Maddy.
Avslutningen på dagen blev dock lyckad, en god middag ombord på Fragancia med påföljande kortspel i form av plump och 3-mansbridge. Till mina bridgevänner: Behöver jag säga att jag vann bridgespelet? Det blev visserligen en förlust i plump, men det är ju ett utpräglat turspel.

I lätta nordliga vindar, regn och kyla seglade vi de 10 nm till Loch Maddy på måndagen. Med hjälp av Jörgen på Gantika fick jag hjälp att förtöja vid en boj bredvid en brittisk båt. Själv skulle jag inte ha klarat det. Att ankra kändes synnerligen osäkert. Vinden hade ökat igen. Så småningom förtöjde även Evelina vid samma boj. Nu var det dags att sjösätta gummibåten och montera motorn för första gången. Det tog 1,5 timme och var blöt av svett när det var klart. Trots kylan var jag tvungena att duscha i aktern.

Idag tisdag 19 juli har vi haft liggedag. Det blev en kommunal busstur genom Norra och Södra Uist. På eftermiddagen började solen skina och landskapet visade sig från sin bästa sida med blommande ängar, vita sandstränder (inga badande), höga karga berg, hedlandskap och överallt grunda havsvikar, som torrläggs vid lågvatten. Dagen avslutades med bouleturnering. Jag fick låna en spelkamrat, som skötte sig utmärkt. Tvärr gjorde inte jag det.

8 - 14 juli. Kirkwall - Stromness - Loch Eriboll - Kinlochbervie, 115 nm

8 - 10 juli tillbringade jag i ensamhet i Kirkwall. Inget av vikt att rapportera inträffade. Jag cyklade omkring lite, handlade en skrivare och en rakapparat, som jag raskt lämnade tillbaka, eftersom kontakterna inte passade i mina uttag ombord. På eftermiddagen 10 juli anlände övriga eskadern.
Jag informerade bl a om möjligheterna att köpa mobilt bredband, vilket flera nappade på. Tyvärr var informationen på paketen synnerligen knapphändig och butikspersonalen visste ingenting, så det blev en form av chansning, som i en del fall inte föll så väl ut. Antingen fungerade det inte eller så måste man vara mantalsskriven i Storbrittanien för att kunna få igång abonnemanget. Mitt abonnemang fungerar dock utmärkt.

Kulturutskottet ordnade med hummerfest måndag 11 juli. Att säga att hummer inte smakar något är väl som att att svära i kyrkan. Kulturutskottet får ursäkta mig, men det är vad jag tycker. Energiåtgången för att tillreda hummern, skala och äta den, samt, inte minst städa efter festen, överstiger vida det energitillskott man får genom att äta hummern.

Vädret under perioden 8 - 11 juli var skapligt, ibland dock ruggigt kallt, dock inget regn.

Tisdag 12 juli avseglade eskadern mot Stromness på västsidan av Mainland. Det blev en fin segling fram till Mainlands norra udde, därefter skumpigt och svag vind. Vi fick hjälp av starka tidvattenströmmar när vi passerade genom sunden norr om Mainland. En del båtar noterade farter på 10-12 knop (FÖG), varav strömmen utgjorde cirka 6 knop. På västsidan är kusten brant med lodräta klippor, ofta med grottor, och utanför står höga fristående stenpelare. Inseglingen till Stromness genom det beryktade Hoy-sundet gick bra. Sundet, som är en av infarterna till Scapa Flow, är känt för sina starka strömmar. En av båtarna körde under dagens segling in i linorna till ett fisknät och fick göra ett ofrivilligt bad för att få bort linan runt propelleraxeln.

Stromness

Vädret blev framåt kvällen soligt och varmt och staden kändes betydligt trevligare än när Sten-Göran och jag tog bussen hit. Jag plockade upp cykeln och tog en ordentlig cykeltur ut på landsbygden uanför stan. I sol och värme är det mesta vackert och så var det nu också. Korna råmade, fåren bräkte och fåglarna kvittrade och uppförsbackarna gick som en dans.

Loch Eriboll

Loch Eriboll

På onsdag morgon sken solen och det var varmt. Jag duschade i aktern för första gången sedan avfärden från Nynäshamn. Badat i havet har jag fortfarande inte gjort. Det blev en snabb halvvindssegling till den djupa viken Loch Eriboll på norra kusten av det skotska "fastlandet". Vi ankrade i en liten vik i viken. Höga böljande berg, påminnade om svenska fjällen, omgav viken. På stranden fanns ruiner av någon okänd anläggning. På torsdag morgon var det vindstilla och vattnet spegelblankt. Behöver jag säga att det var vackert? Det här var nog den finaste morgonen hittills på seglingen. Någon vågade t o m att bada i det 13-gradiga vattnet.

Alla båtar startade samtidigt på torsdagmorgonen vid 8-tiden. Det var en pampig syn att se eskadern ge sig av ut på Atlanten. Ni vet väl att Nordsjön, som är ett randhav till Atlanten, ligger öster om Shetlands- och Orkneyöarna och Atlanten till väster? Trodde väl det. Efter motorgång några timmar, kunde vi hissa segel i en frisk halvvind, som så småningom blev en hård bidevind, när vi girade åt väster. En del båtar tog så småningom ner ner sina segel när det blev för motigt. Kvar seglande blev Fresia, Linjett 35:an, och Paula, som tampades om segern ända in i kaklet i en hård avslutande kryss.

... och ett sista foto från Loch Eriboll

Under seglingen har flera båtar rapporterat späckhuggare, tumlare och delfiner och här inne i hamnen kunde jag också se en säl.
Kinlochbervie är en fiskehamn. En fiskauktion pågick och vi kunde studera massor av olika fiskar, som vi inte visste namnen på. En bouleturnering skulle ha startat kl 16, men blev troligen delvis inställd p g a regn. Här i båten är det dock varmt och gott.

2 - 7 juli. Lerwick - Fair Isle - Kirkwall, 100 nm

Sista dagen, lördag 2 juli, på Mainland, hyrde vi en bil. Mainland är namnet på den ö i Shetland, som Lerwick ligger på. Vi körde först ner till Sumburgh Head, den sydligaste udden, och tittade på fyren, fåglarna, de branta stupen och de kusliga racen, vågor, som bryts och virvlar, som bildas i de kraftiga tidvattenströmmarna utanför udden. Vi kan numera namnen på tre fåglar, lunnefågel, havssula och stormfågel. I tidvattenströmmarna utanför udden skall det också finnas val och späckhuggare. De visade sig inte för oss.

Från Sumburgh Head körde vi först på småvägar på västsidan och tittade på en ö, St Ninian´s Isle, som hade en sandstrand som förbindelse med Mainland. Uppfinningsrikedomen då det gäller att hitta på sevärdheter är beundransvärd. Lunchen intog vi på ett litet hotell i närheten.

Via huvudvägen tog vi oss tillbaka till Lerwick och vidare norrut. Norra och nordvästra delen är ganska ödsliga och avstånden kändes stora. På väg ut till Esha Ness hittade vi ett kafé och kunde inta vårt obligatoriska afternoon tea med scones. På Esha Ness finns vulkaniska lämningar i form av lavasten och en krater. Stupen ner mot det skummande havet kändes i kylan och det mulna vädret extra skrämmande.

Söndag 3 juli startade vi söderut mot Fair Isle. Kallt och mulet väder men vinden från rätt håll, akter om tvärs, och med lagom styrka. När vi kom ut på öppet hav, möttes vi av väldiga dyningar, ca 3-4 m höjd, och med ett avstånd mellan vågtopparna på över 100 m. Det var överraskande eftersom vinden inte var speciellt stark. Varifrån kom dessa väldiga vågor? Så småningom klarnade det upp och vi fick sol på oss.
Någon kanske undrar vad vi gör ombord på dagarna. Båten styrs ju av autopiloten. Mycket tid går åt till att äta, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagste och är seglingen lång skall vi också äta kvällsmat. Jag tillbringar mycket tid  framför datorn, tittar på väderleksrapporter, som kommer in via Navtex, tittar på sjökortet i datorn, kollar strömmar och tidvatten. Ja, så småpratar vi förståss. Ibland trimmar vi seglen.

Fågelobservatoriet och norra hamnen

Vid 15-tiden närmade vi oss norra hamnen på Fair Isle. De stora vågorna rullade in mot hamnen, trots att hamnen hade vindlä. Det kändes lite osäkert att gå in genom den trånga öppningen men det gick bra. Inne i hamnen var det lugnt även om det hävde rätt kraftigt. Fyra båtar låg längs kajen och någon ledig plats fanns inte, så vi förtöjde utanpå en av båtarna och slapp då alla problem med att skydda oss mot de häftiga rörelserna mot kajen. Extra fendrar finns att låna i hamnen. En säl passade på att sticka upp huvudet och tittade nyfiket på oss.

Fair Isle är ca 5 km på längden och 2 km på bredden. Sten-Göran promenerade och jag cyklade till södra änden. Det är en vacker ö med likadana gröna kullar, som på övriga Shetland. Några sandstränder finns dock inte med undantag för i norra hamnen. Det är branta stup ner i havet. Här slipper man också biltrafik, även om det finns bilar. Eftersom ön är hemvist för många och olika fåglar, vimlar det av hurtiga fågelskådare med kameror och kikare. På kvällen samlas alla fågelskådare i det nybyggda fågelobservatoriet i norra hamnen och dricker öl, whisky och andra drinkar. I sluteta av kvällen inträder föreståndaren, en ung trevlig kille, och ropar upp en massa fågelnamn. Då skall man svara hur många man har sett och var. Det verkade på oss amatörer underligt att han frågade om någon hade sett hackspettar! Vi trodde att hackspettar måste ha träd för att kunna överleva. På Fair Isle finns inga träd. Vi sa i alla fall ingenting utan höll god min.

Fair Isle

På måndag morgon, hann jag med en promenad och Sten-Göran, som lider av aerofili, cyklade för att titta på det lilla flygfältet.

Seglingen mot Kirkwall på huvudön Mainland (samma namn som huvudön tillhörig Shetlandsöarna), som tillhör Orkneyöarna blev i vanlig ordning lyckad med en halvvind på 6 m/s. Efter motström några timmar vände strömmen. Vädret i övrigt blev så småningom fint med sol. FGV (fart genom vattnet) 7 knop, FÖG (fart över grund) 8 knop, som i sundet in mot Kirkwall ökade till 9 knop.

Katedralen i Kirkwall

Idag är det torsdag 7 juli och jag har legat här i tre hela dagar, varav två dagar ensam. Sten-Göran åkte hem igår morse med buss, färja och tåg till Edinburgh. Det tog honom 10 timmar. Efter övernattning på hotell flög han idag till Stockholm. Vi hann med en finare engelsk frukost på onsdagsmorgonen.

Även Think Twice, som har legat här, avseglade igår morse.

På tisdagen åkte vi,  tillsammans med besättningen på Think Twice, buss till Stromness, liksom Kirkwall, en liten, fin stad på västsidan av Mainland. Det låter kanske lite tjatigt att allt är vackert och fint, men det gäller verkligen de små städerna med sin gamla och täta bebyggelse. Landsbygden ser ut som på Shetlandsöarna. På Orkneyöarna är det dock mer odlingar och färre får och kor.

Efter att i en kall, hård motvind knallat på Stromness enda gata i en halvtimme, kom vi fram till havet och ett gäng sälar. På kvällen lockade Sten-Göran med mig på en liten pubrunda. Som lockbete använde han argumentet att vi skulle koppla upp datorn via WiFi på pubarna. Eftersom det inte fungerade på första puben, var vi tvungna att gå till en annan pub osv. Jag fick provsmaka en Highland malt whisky.

Huvudgatan i Kirkwall

Övriga eskadern anlände på eftermiddagen till Lerwick. Läs mer här!

Efter att ha vinkat av Sten-Göran på onsdagen kändes det lite ensamt. För att trösta mig, tog jag till ett osvikligt knep. Jag stekte tunnpannkakor med bacon. På förmiddagen köpte jag ett mobilt bredbandsabonnemang. Det kostade 300 kr och fungerar i tre månader och man får ladda ner och upp max 3 GB. Mycket prisvärt, särskilt om man jämför med vad det skulle kosta att använda Telias utlandspriser.

Idag har jag utnyttjat stans tvättinrättning och kört en kulörtvätt och en vittvätt. En cykeltur och det obligatoriska afternoon teet har jag också hunnit med.

Det här blev en mastig rapport, kanske för detaljerad. Hoppas att ni orkade läsa!

Läs Sten-Görans kommentar nedan!

28 juni - 1 juli. Utsira - Lerwick, 200 nm

På skepparmötet på tisdag morgon 28 juni ville de flesta stanna trots att vindarna skulle bli måttliga och dessutom ha en förmånlig riktning. Claes, vår eskaderledare, bedömde väderläget med alla lågtryck alltför osäkert. Risken fanns att vi skulle bli liggande en vecka till i Utsira och då skulle Sten-Göran tvingas åka hem och jag inte kunna segla vidare. Eftersom väderläget var så pass bra, beslöt vi oss för att segla till Lerwick. Klockan 11 tog vi farväl av de kvarvarande och gav oss iväg. På natten hade det blåst kuling och det var fortfarande en våghöjd på ca 2,5 m men vi fick en fin halvvind från sydost på 8-10 m/s, som gav oss en fart på 7,5 knop. Ca 12:30 seglade vi in i dimma och en timma senare hade vinden avtagit så mycket att vi måste slå på motorn. Vinden vred sedan snabbt till nord och ökade sakta, allt enligt väderleksprognoserna. Vid 14-tiden kunde vi slå av motorn och börja segla igen, nu för en halvvind från NNO. Efter någon timma var vindhastigheten 6-7 m/s och vi gjorde ca 7 knop (fart över grund). Vinden var sedan synnerligen stabil med en dragning mot NO ända fram till 5-tiden på morgonen. Horisonten framför oss var ljus, men bakom oss kunde vi se de hotande mörka moln torna upp sig, som vi lämnat. Molnen kom så småningom ikapp oss igen och vi fick en del regn. Jag fick dock njuta av en vacker solnedgång, Sten-Göran sov. På natten blev vi anropade av ett oljeprospekteringsfartyg, som artigt frågade om vi kunde ändra kurs. Vi beviljade kursändring och knappade in en 5 grader mer nordlig kurs. På förmiddagen 29 juni avtog vinden och vred till NV. Det blev några timmars motorgång innan vinden kom tillbaka, nu rätt emot. Sista timmarna mot Lerwick kryssade vi. Kl 17 (lokal tid) kunde vi förtöja utanpå en annan båt. Överseglingen hade tagit 31 timmar och varit helt odramatisk.

På kvällen åt vi makrill och lax och drack vitt vin till. Vi var trötta och stämningen var lite avslagen.

När jag skriver det här den 1 juli, har vi varit här två dagar. Här finns också katamaranen Think Twice, som startade dagen före oss. Vädret har varit strålande. Resten av eskadern är fortfarande kvar på Utsira, där det har blåst hårt, 16 m/s. Läs mer om hur de har det på eskaderledarens blogg. Vindarna fortsätter att ha en oförmånlig riktning, men avtar.

Igår morse provade vi på en efterlängtad engelsk frukost på ett sunkigt ställe där uteserveringen var placerad nära soptunnorna. Det var klart misslyckat! Vi hämtade oss snabbt och hyrde en cykel till Sten-Göran och gav oss iväg på en tur. Innan turen åt vi lunch på restaurang. Se foto! Maten är mycket engelsk. Precis när vi kommit tillbaka in i stan igen fick jag punktering. Jag brukar få punktering minst två gånger per säsong. Vi tröstade oss eller mig med te, scones, sylt och vispgrädde.

På kvällen släppte jag iväg Sten-Göran på pubrunda. Det tycker han är roligt. Besättning på Think Twice kom förbi och tyckte att jag skulle följa med till båtklubbens egen pub. Det blev trevligt.

Ni, som inte har varit här, undrar kanske hur det ser ut. Det första man noterar är att det finns inga träd. Bergen är mjukt rundade, gröna kullar bevuxna med gräs och någon form av buskliknande ljung. Ibland avslutas kullarna med branta stup ner i havet. På kullarna betar får, som så småningom förvandlas till Shetlandströjor. En del av dem serveras även som mat.

Jag har glömt att berätta något om hamnen. När man kommer hit, skall man gå till hamnkontoret och anmäla sig. Där får man en del information och så får man en nyckel till båtklubbens hus. Där finns duschar, toaletter, pub och en liten tröjbutik. På flytbryggorna finns el och vatten. På turistkontoret hämtar man inloggningsuppgifter till gratis Internet. Allt för priset 85 kr per dygn!

Lerwick är en mycket trivsam stad grundad på 1600-talet, som man gärna stannar i. Här finns en tät bebyggelse med gamla stenhus försedda med tinnar och torn. Det finns också en gammal försvarsanläggning med gamla kanoner. På stränderna och i vattnet kan man se sälar.

Idag har jag lagat punkteringen, d v s bytt både inner- och ytterslang. Vi cyklade sedan till Scalloway, cirka 1 mil. Det finns inga cykelvägar och trafiken är intensiv. Dessutom är det gott om oändligt långa uppförsbackar. Naturligtvis finns det lika många nerförsbackar, men de märker man inte så mycket av.

Imorgon har vi hyrt bil och skall bese södra delen av Shetland. På söndag seglar vi troligen vidare till Fair Isle, berömt för sitt rika fågelliv.

22 - 27 juni. Mandal - Farsund - naturhamn - Egersund - Tananger - Utsira, 150 nm

Vädret under perioden har varit växlande med sol, växlande molnighet och regn, lite för mycket vind ibland och även ingen vind alls. Vi har haft två liggedagar p g a hårdvind, den ena på midsommarafton i Egersund och den andra idag på Utsira.

Onsdag 22 juni gick vi från Mandal för motor till Farsund. Risken för hård vind på torsdagen, gjorde att 5 båtar gav sig iväg mot Egersund redan på kvällen. Jag gick till en naturhamn ungefär halvvägs till Egersund, två båtar gick lite längre till en annan naturhamn och två båtar gick under natten direkt till Egersund. Resterande båtar gick tidigt morgonen därpå från Farsund.

Min naturhamn var en vacker, alldeles stilla, 6 m djup lagun med branta bergväggar runt om och en porlande bäck. Någon förtöjning mot land var inte möjlig, så det blev svajankring. Halv sju morgonen därpå var jag på väg för motor igen och kunde förtöja i Egersund vid 10-tiden. Egersund har en bra och billig gästhamn med fri Internetuppkoppling. På eftermiddagen anlände Sten-Göran från Bergen med buss och tåg.

Fredag 24 juni stannade vi i hamn och firade midsommar. Sten-Göran och jag började med att göra en lång cykeltur till en fyr. Det blev en svettig tur med mycket motvind och många upp- och nerförsförsbackar i ett vackert och omväxlande landskap. Sista biten passerade vi fårhagar med 10 grindar.

Vårt förträffliga utskott för kultur- och festaktiviteter (Ulla och Carl-Henrik) hade på eftermiddagen ordnat så att vi kunde sitta vid långbord i ett stort tält, som fanns i hamnen. Där leddes allsången av vår alldeles egen musiklärare, tillika gitarrspelare Kenneth och hans dragspelande hustru Harriet.

Lördagen 25 juni blev en lång, fin seglingsdag med kryss till Tananger. Vi är endast tre båtar i eskadern som kryssar, förutom Paula även Linjett 35:an Fresia och katamaranen Think Twice. Seglad distans slutade på 54 nm. Den kortaste vägen var 40 nm. I Tananger hann vi bara med en kort promenad på kvällen. Gästhamnen var den billigaste hittills, 100 kr.

Gårdagen 26 juni bjöd på varmt och vackert väder med svaga vindar. Efter inledande motorgång kunde vi hissa spinnaker, som vi hade uppe ända fram till Utsira. Vi förtöjde längs med betongkajer. Hamnen tar emot besökande båtar, men hade varken vatten, anslutningar för landström eller toaletter. Så småningom lyckades vi ordna till el och vatten kan vi bära i dunkar från ett uttag vid turbåtens angöringsplats. Kvällens skepparmöte kunde inte komma fram till ett beslut om vi skulle segla vidare nästa dag. Beslutet sköts upp till morgonen därpå.

Idag, 27 juni, på morgonen fattades beslutet att inte starta överseglingen till Shetland. Regnet forsade ner och risken för hårda vindar var för stor. Kl 12 gav sig dock katamaranen Think Twice iväg. Eftersom besättning är i arbetsför ålder har de inte lika mycket tid på sig som vi andra.

Vi har idag hunnit med att göra en cykeltur upp till de två gamla fyrarna och där blivit visade runt av två guider. På eftermiddagen ordnade vårt kultur- och festutskott bouleturnering och pilkastning. Det gick inte så bra för Sten-Göran och mig. Vi förlorade våra båda boulematcher. Bouleturneringen kommer att fortsätta under hela eskadern, så jag tror att vi/jag fortfarande har en chans att komma tillbaka.

Utsira är en ö med omväxlande natur, frodiga hagar med mycket blommor, höga, kala bergsknallar, lite skog och naturligtvis havet runt om. Ön är inte större än att man med cykel kan besöka de flesta delarna på några timmar. Det finns gratis lånecyklar, som står uppställda eller är slängda lite här och var.

Utsira är en egen kommun med endast 215 fastboende. Ändå har man egen, nybyggd skola. Statsbidraget lär vara betydande. Det finns även en matvarubutik på ön.

Det finns två hamnar på Utsira, en i norr och en i söder. Några andra besökande båtar än eskaderns båtar finns inte här. Imorgon kväll kommer vinden att vrida från syd till nord. Vi måste då antingen ha gett oss iväg mot Shetland eller så måste vi flytta från den norra hamnen, där vi ligger nu, till den södra hamnen. Dagens skepparmöte kunde inte heller fatta något beslut utan sköt detta till imorgon förmiddag.

15 - 21 juni. Fotö - Skagen - Arendal - Kristiansand - Mandal, 180 nm

Äntligen har vi kommit till en hamn med fri Internetuppkoppling, Mandal på Norska sydkusten! Heder åt Mandal! Annars är allting, utom diesel, mycket dyrt i Norge. Hamnavgiften i Kristiansand, vår förra hamn var 260 norska kr. Dusch kostade 35 kr. Här är hamnavgiften 150 kr, mer rimligt.

Idag är det tisdag 21 juni. Klockan är 8. Solen skiner och det är varmt och skönt, Det har det verkligen inte alltid varit under den här perioden. Det har både regnat och blåst och vi har tvingats till två liggedagar, en på Fotö och en i Skagen. Även idag blåser det för mycket och vi kommer att ligga kvar i Mandal till imorgon.

Sju av eskaderns åtta båtar samlades planenligt på Fotö den 14 juni. Den åttonde båten, Think Twice, ansluter i Farsund i Norge. På kvällen genomförde vi vårt första skepparmöte med champagne.

Fotö. Eskadern samlad.

Följande båtar, förutom Paula, deltar: Nauticat 39 Doublefun, Beneteau Oceanis 44 Fragancia, Linjett 35 Fresia, Schelinkryssare Evelina, Gilbert 44 Gantika, Hallberg Rassy 36 Mareventus och katamaranen Lavezzi 40 Think Twice. Det låter som namn på hästar i en travtävling. Namnen på de mänskliga deltagarna återkommer jag till.

Ulla och Carl-Henrik på Fragancia och
Hilkka och Jörgen på Gantika

På Fotö (tillhör Öckerö kommun) ägnade jag mig åt några cykelturer, bl a cyklade jag över till Hönö och köpte en Hönökaka, som mina eskaderkamrater genast åt upp ombord på Fragancia när jag kom tillbaka. När jag testade min reservdator gick strömförsörjningen till USB-hubben sönder och jag tvingades till en 4 timmar lång tor-resa till Kjell & Co i Göteborg.

Det blev en fin översegling till Skagen den 16 juni. Flera av båtarna satte spinnaker eller gennaker, även jag. Hamnen i Skagen blev så småningom nästan full. På kvällen serverades drinkar ombord på Paula.


Fredagen blev liggedag. Det regnade och blåste rejält. Jag noterade 16 m/s flera gånger inne i hamnen. Ylandet från masterna var öronbedövande. På eftermiddagen klarnade det upp och jag kunde cykla till Gamla Skagen med vinden rätt emot. Mycket jobbigt, men det gick lättare hem.

Gamla Skagen



När jag skulle betala hamnavgiften med Visa, gick det inte. Efter ett telefonsamtal till banken hävdes en utlandsspärr, som jag hade missat. Telias Internetuppkoppling fungerade inte heller. Även den utlandsspärren hade jag glömt att häva.



Reparationer pågår ständigt.

Lördag 18 juni var det dags för vår första långa översegling, 80 nm från Skagen till Arendal. Bortsett från några timmar motorgång, kunde vi segla hela vägen. De sista timmarna satte Paula och Fresia sina spinnakrar. (Hoppsan, nu dunsade det till i sittbrunnen! Det var hamnvärden, som levererade Lindesnesavisen, frukostbröd med marmelad och smör!! Gratis!)

Besöket i Arendal blev kort. I regn och frisk vind, kunde vi i mycket orolig havssjö, slöra i farter upp över 10 knop. I Kristiansand hann jag med en kort promenad genom staden. Jag seglade längs hela norska kusten för två år sedan och har besökt de flesta städerna, så jag tror inte att jag har missat något.



Mandal

Efter skepparmöte kl 8 på måndag morgon 20 juni, där helt olika väderprognoser presenterades, gick vi för motor mot den tilltagande V-SV-vinden till Mandal, dit vi ankom vid 12-tiden. Det var nog klokt. På eftermiddagen tilltog vinden och närmade sig kulingstyrka. Hamnen i Mandal ligger en bit in i älven, mitt i centrum och är väl skyddad.



25 maj - 14 juni. Nynäshamn - Fotö

Klicka på kartan för en större version!