8 - 14 juli. Kirkwall - Stromness - Loch Eriboll - Kinlochbervie, 115 nm

8 - 10 juli tillbringade jag i ensamhet i Kirkwall. Inget av vikt att rapportera inträffade. Jag cyklade omkring lite, handlade en skrivare och en rakapparat, som jag raskt lämnade tillbaka, eftersom kontakterna inte passade i mina uttag ombord. På eftermiddagen 10 juli anlände övriga eskadern.
Jag informerade bl a om möjligheterna att köpa mobilt bredband, vilket flera nappade på. Tyvärr var informationen på paketen synnerligen knapphändig och butikspersonalen visste ingenting, så det blev en form av chansning, som i en del fall inte föll så väl ut. Antingen fungerade det inte eller så måste man vara mantalsskriven i Storbrittanien för att kunna få igång abonnemanget. Mitt abonnemang fungerar dock utmärkt.

Kulturutskottet ordnade med hummerfest måndag 11 juli. Att säga att hummer inte smakar något är väl som att att svära i kyrkan. Kulturutskottet får ursäkta mig, men det är vad jag tycker. Energiåtgången för att tillreda hummern, skala och äta den, samt, inte minst städa efter festen, överstiger vida det energitillskott man får genom att äta hummern.

Vädret under perioden 8 - 11 juli var skapligt, ibland dock ruggigt kallt, dock inget regn.

Tisdag 12 juli avseglade eskadern mot Stromness på västsidan av Mainland. Det blev en fin segling fram till Mainlands norra udde, därefter skumpigt och svag vind. Vi fick hjälp av starka tidvattenströmmar när vi passerade genom sunden norr om Mainland. En del båtar noterade farter på 10-12 knop (FÖG), varav strömmen utgjorde cirka 6 knop. På västsidan är kusten brant med lodräta klippor, ofta med grottor, och utanför står höga fristående stenpelare. Inseglingen till Stromness genom det beryktade Hoy-sundet gick bra. Sundet, som är en av infarterna till Scapa Flow, är känt för sina starka strömmar. En av båtarna körde under dagens segling in i linorna till ett fisknät och fick göra ett ofrivilligt bad för att få bort linan runt propelleraxeln.

Stromness

Vädret blev framåt kvällen soligt och varmt och staden kändes betydligt trevligare än när Sten-Göran och jag tog bussen hit. Jag plockade upp cykeln och tog en ordentlig cykeltur ut på landsbygden uanför stan. I sol och värme är det mesta vackert och så var det nu också. Korna råmade, fåren bräkte och fåglarna kvittrade och uppförsbackarna gick som en dans.

Loch Eriboll

Loch Eriboll

På onsdag morgon sken solen och det var varmt. Jag duschade i aktern för första gången sedan avfärden från Nynäshamn. Badat i havet har jag fortfarande inte gjort. Det blev en snabb halvvindssegling till den djupa viken Loch Eriboll på norra kusten av det skotska "fastlandet". Vi ankrade i en liten vik i viken. Höga böljande berg, påminnade om svenska fjällen, omgav viken. På stranden fanns ruiner av någon okänd anläggning. På torsdag morgon var det vindstilla och vattnet spegelblankt. Behöver jag säga att det var vackert? Det här var nog den finaste morgonen hittills på seglingen. Någon vågade t o m att bada i det 13-gradiga vattnet.

Alla båtar startade samtidigt på torsdagmorgonen vid 8-tiden. Det var en pampig syn att se eskadern ge sig av ut på Atlanten. Ni vet väl att Nordsjön, som är ett randhav till Atlanten, ligger öster om Shetlands- och Orkneyöarna och Atlanten till väster? Trodde väl det. Efter motorgång några timmar, kunde vi hissa segel i en frisk halvvind, som så småningom blev en hård bidevind, när vi girade åt väster. En del båtar tog så småningom ner ner sina segel när det blev för motigt. Kvar seglande blev Fresia, Linjett 35:an, och Paula, som tampades om segern ända in i kaklet i en hård avslutande kryss.

... och ett sista foto från Loch Eriboll

Under seglingen har flera båtar rapporterat späckhuggare, tumlare och delfiner och här inne i hamnen kunde jag också se en säl.
Kinlochbervie är en fiskehamn. En fiskauktion pågick och vi kunde studera massor av olika fiskar, som vi inte visste namnen på. En bouleturnering skulle ha startat kl 16, men blev troligen delvis inställd p g a regn. Här i båten är det dock varmt och gott.