9 - 14 september. Borkum - Langeoog - Cuxhaven - Rendsburg (Kielkanalen) - Heiligenhafen, 150 nm

Jag har glömt att skriva om pråmarna på de holländska kanalerna, dessa snabba vidunder, som nästan går under vattenytan och därmed syns väldigt dåligt. Längst bak på pråmarna står alltid en eller två bilar parkerade. Pråmen har egen kran för att lyfta iland bilen. I aktern och ibland även i fören finns bostaden, som ofta ser ut att vara både stor och fint inredd. På kommandobryggan sitter skepparen i länsstol med händerna bakom nacken och styr. Hela familjen verkar finnas ombord. Hur skolgången för barnen ordnas måste undersökas. Att bromsa, få fart på samt väja med en pråm är en synnerligen långsam process. De försöker för övrigt inte att väja, är man i vägen blir man nerkörd i gyttjan.

Det senare var vad, som höll på att hända mig. Jag hade uppsikt framåt och låg på rätt sida i kanalen när jag på tre meters avstånd i ögonvrån upptäcker en ofantlig plåtsida, som kommer upp bakifrån på min styrbordssida. Panik! Jag kastade mig på standby-knappen för autopiloten och lyckades i sista sekund styra undan. Pråmskepparen kom ut ur styrhytten arg som ett bi och pekade på ögonen. Naturligtvis skulle jag ha haft uppsikt även bakåt, men han kunde väl ha signalerat! Även andra båtar i eskadern fick närkontakt av tredje graden med den här pråmen.

Fredag 9 september vid 6-tiden  kunde vi äntligen lämna den usla hamnen i Borkum bakom oss. Nu gällde det att komma fram till Langeoog innan det blev för lite vatten under kölen. Vädret var mulet, grått, varmt och med svaga vindar. Det blev motorsegling. På avstånd kunde vi se hur vågorna bröt över Borkum Riff. Halv tre var jag framme vid hamnen och lyckades köra fast i sanden fyra gånger innan Doublefun kom fram och kunde visa den rätta vägen in. Fragancia körde också fast och måste bogseras loss. Efter att ha förtöjt provisoriskt kunde vi på kvällen, när det var högvatten, flytta till de rätta bryggorna. Vid lågvattnet senare på natten stod vi fast förankrade i gyttjan.

På Langeoog är bilar inte tillåtna, Där tar man sig fram gående, springande, cyklande, åkandes hästdragen buss eller eldrivet tåg. Endast ett fåtal eldrivna nyttofordon syntes till. Det riktigt märkliga är att det finns en stad i Nynäshamns storlek på ön, där det alltså inte finns en enda bil! Ön verkar vara ett riktigt turistghetto. Kanske finns det permanentboende som pendlar till fastlandet med tåg och färja. Sandstränderna är som på den övriga delen av kusten oändliga.

Min dieseltank visade rött och jag var i omedelbart behov av påfyllning. Någon sjömack finns inte på Langeoog. Den snälle hamnkaptenen, som skulle in till fastlandet, tog med sig tre dunkar och fyllde dem. Att fylla bränsle från dunk är ett riktigt skitgöra. Innan man är klar har man diesel på däck och kläder.

På lördagen var det riktigt kortbyxeväder och vi fick en fin halv-/bidevindssegling fram till Elbe. Tyvärr är det inte alltid lätt att räkna rätt på strömmarna. Strömuppgifterna i de digitala sjökorten stämmer inte heller alltid. Istället för den beräknade medströmmen fick vi nu istället en kraftig motström, som gjorde att vi avbröt seglingen i Cuxhaven istället för Brunsbüttel.

Även söndag 11 september bjöd på kortbyxeväder med fin segling fram till Brunsbüttel. Slussningen gick bra och vi kunde sedan tuffa på fram till Rendsburg utan någon dramatik. Kielkanalen är enligt min uppfattning en riktigt trist kanal. Man ser i stort sett ingenting annat än kanalstrandens vallar och ett fåtal människor, som promenerar, cyklar eller springer. De flesta hejar gärna.

Rendsburg blev enbart en natthamn för min del. Finalen i boule, som jag missade, spelades här och Fresia vann.

Efter tidig start på måndag morgon, motorgång fram till slussen i Kiel och slussning utan missöden, kunde vi vid halv elvatiden sätta segel i friska halv-/slörvindar och tät trafik i Kieler Förde. Vinden ökade så småningom till kulingstyrka och de, som hade hissat storsegel revade. Med visst besvär kunde vi bärga seglen utanför Heiligenhafen vid tretiden. Tilläggningen mellan pålarna blev i den hårda vinden inte helt utan missöden, dock utan skador.

På kvällen åt vi en prima torskmiddag på restaurang. En 1-kilos hel torsk per person med pepparot, vispgrädde, smält smör och potatis var mättande. En stor portion glass med vispgrädde och varm hallonsylt gick dock ner. Det blev en nia på den 10-gradiga skalan.
Igår tisdag och även idag har blivit liggedagar p g a kulingvarning. Heiligenhafen är en trevlig liten stad och ett turistghetto. Tiden har utnyttjats till sprit-, vin- och ölinköp och även för proviantering av nyttigare varor. Jag har passat på att kalklippa mig både på huvudet och i ansiktet. Det blev kallt. Imorgon skall vinden avta och vi går då troligen till Klintholm i Danmark.

24 augusti - 8 september. Dover - Dunkerque (Frankrike) - Blankenberge (Belgien) - Veere (Holland) - Willemstad - Brassemermeer - Amsterdam - Staworen - Leeuwarden - Lauwersoog - Borkum (Tyskland), 330 nm

 

Tyvärr har det varit dåligt med Internetuppkopplingar. En del av er har kunnat följa Paulas framfart på MarineTraffic. Här kommer slutligen en rapport för mer än två veckor.

Dover

Onsdag 24 augusti stannade vi i Dover. Mina fördomar om att Dover var en trist stad kom på skam. Dover var en trevlig stad med många gågator och ett vackert slott. Det strålande vädret bidrog säkert till omdömet.

Dunkerque

Efter att ha begärt och erhållit tillstånd att få lämna hamnen på torsdag morgon möttes vi av grov sjö untanför pirarna. Det blev snabbt bättre och vi fick en fin halvvinds- och slörsegling i vackert väder mot Dunkerque. Den 8 nm breda, intensivt trafikerade farleden måste korsas vinkelrätt, vilket förlängde seglingen något. Vi var dock framme redan vid 13-tiden. Dunkerque är en prydlig stad med många cykelbanor och lugn trafik.

Paula (röd båt) korsar Engelska kanalen

Fredag 26 augusti började med regn och åska, så småningom uppehåll men på kvällen återigen regn. Vind SV 10-12 m/s med byar på 15 m/s samt medström på 2 knop gav farter på upp till 11 knop över grund. Det blev en fantastisk segling till Blankenberge i Belgien. Blankenberge är en trivsam stad med ett imponerande utbud av restauranger, delikatess- och köttbutiker, fina konditorer och chokladbutiker. Kontrasten mot Storbritannien är enorm. Hur kan två länder, som ligger så nära varandra ha så olika matkultur?

Även lördagen började kortvarigt med regn. I den skvalpiga sjön slog storseglet fram och tillbaka med våldsamma smällar. Efter rundning av en udde blev det bättre och vi fick slör med lagom vind. Kusten är mycket låglänt med mycket hyreshusbebyggelse av miljonprogramstyp. Strax före Vliessingen i Holland, började det regna kraftigt igen. Efter slussning var vi så inne i det holländska kanalsystemet. Masten behöver inte tas ned. Istället passerar man många öppningsbara broar, ibland med långa väntetider. Första anhalt var Veere, en fin gammal stad med en vacker kyrka, som tagen ur en sagobok. Den pinglade varje hel- och halvtimma till förtret för normalhörande under natten.

På fyra dagar har vi besökt fyra länder: Storbritannien, Frankrike, Belgien och Holland.

Söndag 28 augusti passerade vi genom ett Mälarliknande, lågt landskap med öppna fjärdar och flodarmar. Vi passerade även stora industriområden. Det gick bra att segla och många seglade för enbart focken. Vädret växlade mellan regn och sol. Dagens mål var Willemstad, liksom Veere en trivsam, gammal stad.

Efter att ha fyllt bränsle på måndag morgon och seglat några timmar, kom vi in i det riktiga kanalsystemet. I fint väder kunde vi njuta av anblicken av betande kor och får, åkrar och ängar samt vackra städer med gamla, fina hus längs kanalstränderna. Efter många broöppningar och en slussning var vi framme i övernattningshamnen Brassemermeer vid 19-tiden.

På tisdagen 30 augusti valde Gantika och Fresia att på natten gå genom Amsterdam till Amsterdams marina Sixhaven. Man måste gå på natten eftersom vissa trafikerade broar endast öppnas då. Vi andra, som inte vill gå på natten gick via Harlem till Sixhaven. Tyvärr missade vi att en motorvägsbro och en järnvägsbro öppnas endast vissa klockslag och får vänta flera timmar. Vi utnyttjade väntan till att spela plump och läsa.

Harlem är  en mycket vacker stad och passagen genom Harlem var en fin upplevelse. Det har tydligen myndigheterna också upptäckt. Här fick vi för första gången betala en kanalavgift på ca 90 kr. P g a missen med broöppningarna fick vi gå i mörker den sista biten in till Amsterdam och var framme 21:30. Gantika och Fresia anlände 03:30 på natten.

På onsdagen tog jag cykeln på en av de många färjorna, som går över Nordsjökanalen in till Centralstationen i Amsterdam. Jag har aldrig i mitt liv sett så många cyklar och cyklister. Vid Centralstation fanns ett cykelgarage (!!) i flera våningar med cyklar tätt packade. Cykelbanor överallt och nästan alla cyklade. Biltrafiken störde väldigt lite och på många gator förekom överhuvudtaget ingen privatbilism. Jag passerade både lättklädda damer i skyltfönster och coffee shops. Alla kanaler gör Amsterdam extra trevligt. De flesta av er, som läser det här, har säkert varit i Amsterdam, så jag behöver inte författa någon detaljerad beskrivning.

Harlem

Torsdag 1 september började med mulet och lite regn men övergick till sol, mycket varmt och vindstilla. Efter att ha slussat kom vi ut på Markermeer och efter ytterligare en sluss i sjöns norra ände var vi ute på Ijsselmeer. På båda sjöarna fanns massor med segelbåtar, även många, som försökte segla i den minimala vinden. Djupet i sjöarna är cirka 3 m. Staworen, som vi nådde vid 15-tiden är som de mindre städer jag tidigare beskrivit. Massor av skutor fanns i hamnen.

Leeuwarden

Fredagen bjöd på fin segling på Ijsselmeer upp till slussen i norra änden. Efter slussningen var vi ute på Nordsjön och kunde segla upp till Harlingen, där vi slussade in i kanalsystemet igen. Vi passerade genom stora industriområden och genom jordbrukslandskap. Konstiga, troligen ohälsosamma, industrilukter avlöstes av gödsellukt. Landskapet är platt och enformigt, men troligen bra för lata cyklister, men kan väl knappast ha fostrat några tävlingscyklister för backarna i Giro d´Italia eller Tour de France. S-G får rätta mig om jag har fel. Leeuwarden, som vi anlände till vid 15-tiden, är en stad med ca 100 000 invånare, fina parker, kanaler, marknader, trånga gränder, uteserveringar och allt övrigt, som kännetecknar de trevliga holländska städerna. På kvällen åt vi en gemensam kinesisk-indonesisk måltid på restaurang.

Lördag 3 september var het och solig. Kanaldjupet var angivet till 1,9 m. Paula går 1,95 m, vilket märktes. Troligen finns det ett upplöjt spår i gyttjan efter Paula. Några gånger hoppade det till, antagligen något, som man slängt i kanalen. En av tre slussar blev full och jag tvingades vänta till nästa slussning. Landskapet är på denna sträcka ett jordbrukslandskap avbrutet av kanalernas passage genom vackra städer. Naturligtvis platt som under tidigare sträckor. Broöppningarna fungerade i regel bra och väntetiden är sällan mer än 5-10 minuter.

Lauwersoogs gästhamn ligger utanför samhället, så det blev enbart en övernattningshamn.

Det blev en fin, solig och varm lättvindssegling mellan sandbankarna på söndagen. Sandbankarna rör sig hela tiden och den tilltänkta farleden var borttagen. Vi passerade två segelbåtar, som hade parkerat uppe på de torrlagda sandbankarna. Hur kul kan det vara? På slutet var medströmmen upp till 3 knop och vi kunde förtöja i gästhamnen i Borkum vid 14-tiden.



Hamnen i Borkum



Hamnen ger sjölä, men knappst någon vindlä. Bryggorna är i mycket uselt skick. Flytbryggorna består av stålramar i vilka man placerat plankbitar på tvären. Mot båtarnas sidor är det alltså plåt, som man absolut inte vill komma i kontakt med. Plankbitarna är mer eller mindre ruttna här och var. Jag trampade igenom på ett ställe men klarade mig utan skador. När det regnat på plankorna blir de såphala. De lutar dessutom. All kabeldragning har gjorts ovanpå bryggorna. Om bryggorna vore en arbetsplats, skulle en arbetsmiljöinspektör stänga av dem med omedelbar verkan och med hot om vite.

Borkum

När jag skriver det här har vi legat i Borkum i 4 dygn. Det har blåst mellan 14 och 20 m/s (Fresia registrerade byar på 30 m/s) oavbrutet fram till idag (torsdag 8 september) på förmiddagen när vinden äntligen börjat avta. På måndagen började blåsandet och regnandet. Vinden kom rätt in mot sidan och trycket mot bryggan och stålkanten blev hårt. Doublefun och Paula lyckades flytta till en annan brygga så att vinden kom mer förifrån. Evelina och Fresia låg dock kvar och hade ett besvärligt dygn med nattvak och att dra extra förtöjningar. Som mest hade Fresia lagt ut 8 extra linor för att minska trycket mot bryggan. Vinden vred sedan till väst och nu började lidandet för Doublefun, Fragancia och Paula. Evelina och Fresia kunde andas ut. Jag var uppe flera gånger på natten för att justera fendrarna. Båten låg med krafig slagsida in mot bryggan och det var risk att fendrarna skulle hamna under bryggan. Trots 6 fendrar mot bryggan pressades de ihop kraftigt. Igår onsdag lyckades Bengt (Fresia) och jag dra två 50 m långa linor från Paula över till en annan brygga och med hjälp av wincharna sakta dra över Paula och förtöja henne mot vinden. Det var en lättnad och jag kunde sova ordentligt.

På måndagen hade det inte börjat regna än. Jag cyklade 14 km tor till huvudorten på Borkum, en ganska stor stad, gissar på cirka 10000 invånare. Staden är en typisk tysk badort med många restauranger, hotell, konditorier och andra butiker. Sandstränderna är oändliga och närmast staden är de fyllda med de typiska små hytterna, som man också hittar på södra Östersjökusten.

I övrigt har vi fördrivit tiden med kortspel, middagar och bokläsande.

Imorgon skall vädret bli bättre och då siktar vi på Langeoog och därefter Brunnsbüttel. Helgoland får anstå till ett annat år. Nu gälle det att ta sig hem.