15 - 19 juli. Kinlochbervie - Stornoway - Poll an Tighmhail (Rodel) - Loch Maddy, 100 nm

Klicka på kartan för att se en större version!

Vädret under de här dagarna har varit tämligen ruggigt med undantag för lördagen 16 juli i Stornoway, som blev en strålande dag. Idag 19 juli har solen börjat titta fram igen och lågtrycket verkar ha passserat.

Vinden var till en början både svag och emot vid överfarten från Kinlochbervie och motorn fick arbeta. Så småningom blev det en fin halvvindssegling med bra fart. Förtöjningen i regn i Stornoway blev jobbig för de större båtarna, som tvingades ligga innerst vid kajen. Hamnpersonalen var dock hjälpsam och lånade ut plankor. Några tvingades gå upp i regnet och blåsten under natten för att justera förtöjningarna när tidvattnet kom in. När tidvattnet var som lägst var vi tvungna att klättra 4 m på rostiga stegar. Vatten, diesel och el finns inte i hamnen. Hamnpersonalen hjälper till genom att skjutsa båtägarna till en mack, där man får fylla sina reservdunkar. Vatten ordnas genom tankbil eller genom att dra slang från vattenposter.




Gantika och Paula

 

Stornoway beskriver i en broschyr att de befinner sig i ett "before stage". Vi är välkomna tillbaka till "after stage" när det skall finnas flytbryggor, el och vatten.

Just de här dagarna hade hamnen besök av Tall Ships Race-båtarna så hamnen hade ovanligt många besökande båtar.

Stornoway med Lews Castle till vänster

Lördagen blev dock en strålande dag med en lång cykeltur i omgivningarna till Stornoway. Landskapet är mindre kuperat än på Orkney- och Shetlandsöarna, men i likhet med dessa öar saknas träd. Kor och får betar på ängarna. De människor jag mötte var mycket vänliga, hjälpsamma och pratsamma. I Stornoway finns ett slott, Lews Castle,  uppfört av en sir James Matheson i mitten av 1800-talet. Det märkliga är kanske inte själva slottet, utan de omfattande trädplanteringar han lät göra i stora områden runt slottet. I området runt slottet kan man hitta mer än 100 olika trädsorter och mycket stora områden med vild rhododendron. Genom området rinner också små älvar där flugfiskare verkade trivas. Den höglänta terrängen liknar våra fjäll. Just nu blommar ljungen. Från det högre kullarna hade man en fantastisk utsikt över Stornoway och inloppet. Genom området löpte gång- och cykelvägar. Jag cyklade nog 2 mil inom området.

Själva stadskärnan är trivsam. Den inre hamnen är fylld med rostiga, anskrämliga fiskebåtar. Längst in finns några pontoner med gästplatser. Den yttre hamnen är en hamn för stora båtar. Det var där vi låg.

De påföljande sju dagarna, efter Stornoway, måste vi klara oss med de kvantiteter av vatten, mat, el och diesel, som finns ombord, eftersom vi kommer att ligga i naturhamnar.

Söndag 17 juli startade vi vid 10-tiden med målet Poll an Tighmhail, en lagun vars infarter torrläggs vid lågvatten. Vi var alltså tvungna att komma dit när det var högvatten. Vinden var hård nordlig, tidvis 14 m/s och det regnade och var tidvis dimma. Det blev en tuff slör-/halvvindssegling för enbart revad stor. Till en början var sjön grov men det blev bättre när kusten vek av i sydostlig riktning och vi fick sjölä. Farten pendlade mellan 7,5 och 9 knop. Tyvärr gjorde den höga farten och att vi startade tidigare än planerat att vi måste ankra i väntan på tidvattnet i två timmar. Visserligen hade vi sjölä, men vindbyarna som svepte ner gjorde det svårt att ankra. Jag fick fäste direkt men hamnade farligt nära bergväggen när jag svängde fram och tillbaka. Motorn fick gå hela tiden. Det var påfrestande. Andra båtar fick inte fäste direkt och måste göra flera försök. När vi till slut skulle ta upp ankarna, strejkade ankarspelen på Paula och Fragancia. Carl-Henrik på Fragancia fick dra upp ankare med kätting för hand! Att dra upp min blyade lina för hand gick lättare. En säkring hade löst ut på Fragancia och mitt spel hade blivit överhettat. Båda ankarspelen fungerar nu. Fresia krökte sin pulpit när de skulle ta upp ankaret.
Väl inne i lagunen kunde fyra båtar förtöja vid två bojar. Paula och Fragancia förtöjde vi en boj. Tre båtar försökte ankra. Två lyckades, säkrade med en lång lina till land, men Gantika fick ge upp och gick till hamnen vi nu ligger i, Loch Maddy.
Avslutningen på dagen blev dock lyckad, en god middag ombord på Fragancia med påföljande kortspel i form av plump och 3-mansbridge. Till mina bridgevänner: Behöver jag säga att jag vann bridgespelet? Det blev visserligen en förlust i plump, men det är ju ett utpräglat turspel.

I lätta nordliga vindar, regn och kyla seglade vi de 10 nm till Loch Maddy på måndagen. Med hjälp av Jörgen på Gantika fick jag hjälp att förtöja vid en boj bredvid en brittisk båt. Själv skulle jag inte ha klarat det. Att ankra kändes synnerligen osäkert. Vinden hade ökat igen. Så småningom förtöjde även Evelina vid samma boj. Nu var det dags att sjösätta gummibåten och montera motorn för första gången. Det tog 1,5 timme och var blöt av svett när det var klart. Trots kylan var jag tvungena att duscha i aktern.

Idag tisdag 19 juli har vi haft liggedag. Det blev en kommunal busstur genom Norra och Södra Uist. På eftermiddagen började solen skina och landskapet visade sig från sin bästa sida med blommande ängar, vita sandstränder (inga badande), höga karga berg, hedlandskap och överallt grunda havsvikar, som torrläggs vid lågvatten. Dagen avslutades med bouleturnering. Jag fick låna en spelkamrat, som skötte sig utmärkt. Tvärr gjorde inte jag det.