2 - 7 juli. Lerwick - Fair Isle - Kirkwall, 100 nm

Sista dagen, lördag 2 juli, på Mainland, hyrde vi en bil. Mainland är namnet på den ö i Shetland, som Lerwick ligger på. Vi körde först ner till Sumburgh Head, den sydligaste udden, och tittade på fyren, fåglarna, de branta stupen och de kusliga racen, vågor, som bryts och virvlar, som bildas i de kraftiga tidvattenströmmarna utanför udden. Vi kan numera namnen på tre fåglar, lunnefågel, havssula och stormfågel. I tidvattenströmmarna utanför udden skall det också finnas val och späckhuggare. De visade sig inte för oss.

Från Sumburgh Head körde vi först på småvägar på västsidan och tittade på en ö, St Ninian´s Isle, som hade en sandstrand som förbindelse med Mainland. Uppfinningsrikedomen då det gäller att hitta på sevärdheter är beundransvärd. Lunchen intog vi på ett litet hotell i närheten.

Via huvudvägen tog vi oss tillbaka till Lerwick och vidare norrut. Norra och nordvästra delen är ganska ödsliga och avstånden kändes stora. På väg ut till Esha Ness hittade vi ett kafé och kunde inta vårt obligatoriska afternoon tea med scones. På Esha Ness finns vulkaniska lämningar i form av lavasten och en krater. Stupen ner mot det skummande havet kändes i kylan och det mulna vädret extra skrämmande.

Söndag 3 juli startade vi söderut mot Fair Isle. Kallt och mulet väder men vinden från rätt håll, akter om tvärs, och med lagom styrka. När vi kom ut på öppet hav, möttes vi av väldiga dyningar, ca 3-4 m höjd, och med ett avstånd mellan vågtopparna på över 100 m. Det var överraskande eftersom vinden inte var speciellt stark. Varifrån kom dessa väldiga vågor? Så småningom klarnade det upp och vi fick sol på oss.
Någon kanske undrar vad vi gör ombord på dagarna. Båten styrs ju av autopiloten. Mycket tid går åt till att äta, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagste och är seglingen lång skall vi också äta kvällsmat. Jag tillbringar mycket tid  framför datorn, tittar på väderleksrapporter, som kommer in via Navtex, tittar på sjökortet i datorn, kollar strömmar och tidvatten. Ja, så småpratar vi förståss. Ibland trimmar vi seglen.

Fågelobservatoriet och norra hamnen

Vid 15-tiden närmade vi oss norra hamnen på Fair Isle. De stora vågorna rullade in mot hamnen, trots att hamnen hade vindlä. Det kändes lite osäkert att gå in genom den trånga öppningen men det gick bra. Inne i hamnen var det lugnt även om det hävde rätt kraftigt. Fyra båtar låg längs kajen och någon ledig plats fanns inte, så vi förtöjde utanpå en av båtarna och slapp då alla problem med att skydda oss mot de häftiga rörelserna mot kajen. Extra fendrar finns att låna i hamnen. En säl passade på att sticka upp huvudet och tittade nyfiket på oss.

Fair Isle är ca 5 km på längden och 2 km på bredden. Sten-Göran promenerade och jag cyklade till södra änden. Det är en vacker ö med likadana gröna kullar, som på övriga Shetland. Några sandstränder finns dock inte med undantag för i norra hamnen. Det är branta stup ner i havet. Här slipper man också biltrafik, även om det finns bilar. Eftersom ön är hemvist för många och olika fåglar, vimlar det av hurtiga fågelskådare med kameror och kikare. På kvällen samlas alla fågelskådare i det nybyggda fågelobservatoriet i norra hamnen och dricker öl, whisky och andra drinkar. I sluteta av kvällen inträder föreståndaren, en ung trevlig kille, och ropar upp en massa fågelnamn. Då skall man svara hur många man har sett och var. Det verkade på oss amatörer underligt att han frågade om någon hade sett hackspettar! Vi trodde att hackspettar måste ha träd för att kunna överleva. På Fair Isle finns inga träd. Vi sa i alla fall ingenting utan höll god min.

Fair Isle

På måndag morgon, hann jag med en promenad och Sten-Göran, som lider av aerofili, cyklade för att titta på det lilla flygfältet.

Seglingen mot Kirkwall på huvudön Mainland (samma namn som huvudön tillhörig Shetlandsöarna), som tillhör Orkneyöarna blev i vanlig ordning lyckad med en halvvind på 6 m/s. Efter motström några timmar vände strömmen. Vädret i övrigt blev så småningom fint med sol. FGV (fart genom vattnet) 7 knop, FÖG (fart över grund) 8 knop, som i sundet in mot Kirkwall ökade till 9 knop.

Katedralen i Kirkwall

Idag är det torsdag 7 juli och jag har legat här i tre hela dagar, varav två dagar ensam. Sten-Göran åkte hem igår morse med buss, färja och tåg till Edinburgh. Det tog honom 10 timmar. Efter övernattning på hotell flög han idag till Stockholm. Vi hann med en finare engelsk frukost på onsdagsmorgonen.

Även Think Twice, som har legat här, avseglade igår morse.

På tisdagen åkte vi,  tillsammans med besättningen på Think Twice, buss till Stromness, liksom Kirkwall, en liten, fin stad på västsidan av Mainland. Det låter kanske lite tjatigt att allt är vackert och fint, men det gäller verkligen de små städerna med sin gamla och täta bebyggelse. Landsbygden ser ut som på Shetlandsöarna. På Orkneyöarna är det dock mer odlingar och färre får och kor.

Efter att i en kall, hård motvind knallat på Stromness enda gata i en halvtimme, kom vi fram till havet och ett gäng sälar. På kvällen lockade Sten-Göran med mig på en liten pubrunda. Som lockbete använde han argumentet att vi skulle koppla upp datorn via WiFi på pubarna. Eftersom det inte fungerade på första puben, var vi tvungna att gå till en annan pub osv. Jag fick provsmaka en Highland malt whisky.

Huvudgatan i Kirkwall

Övriga eskadern anlände på eftermiddagen till Lerwick. Läs mer här!

Efter att ha vinkat av Sten-Göran på onsdagen kändes det lite ensamt. För att trösta mig, tog jag till ett osvikligt knep. Jag stekte tunnpannkakor med bacon. På förmiddagen köpte jag ett mobilt bredbandsabonnemang. Det kostade 300 kr och fungerar i tre månader och man får ladda ner och upp max 3 GB. Mycket prisvärt, särskilt om man jämför med vad det skulle kosta att använda Telias utlandspriser.

Idag har jag utnyttjat stans tvättinrättning och kört en kulörtvätt och en vittvätt. En cykeltur och det obligatoriska afternoon teet har jag också hunnit med.

Det här blev en mastig rapport, kanske för detaljerad. Hoppas att ni orkade läsa!

Läs Sten-Görans kommentar nedan!