20 -26 juli. Loch Maddy - Loch Skipport - Loch Harport - Loch Scawaig - Canna - Tobermory - Oban, 145 nm



Klicka på bilden för att se en större version!

För hela den här perioden har jag antecknat att det har varit vackert väder. Riktigt varmt blir det dock endast om man sitter i lä i solen. Vindarna har fortsatt att vara nordliga och vi har kunnat segla bekvämt.

Loch Skipport är en väl skyddad naturhamn. Det är som att ligga i en fjällsjö. Vill man ge sig iland, så får man vara beredd på att det inte finns några stigar eller vägar.

Loch Skipport



Loch Harport, som är en liten by med ett whiskydestilleri (Talisker), ligger längst in i en mycket djup havsvik/fjord. Både taggiga och mjukt rundade berg omger viken. Här finns också mindre skogsområden och jordbruksmark. Det finns bojar att förtöja vid. När jag skulle förtöja vid bojen, kilade gummibåtens bogserlina in sig i rodret. Jag fick snabb hjälp av Olle på Mareventus. Även Clas på Doublefun ryckte ut med sin våtdräkt om det skulle ha behövts. För att undvika att problemet skulle återkomma, bytte jag till flytlinor, som jag fick av Jörgen på Gantika. På kvällen blev det middag på restaurang med Ulla och Carl-Henrik på Fragancia.

På förmiddagen dagen därpå, fredag 22 juli, hade eskaderledaren ordnat en rundvandring på Talisker. Det var intressant att se. Så här går det till: man mältar, mäskar, jäser, destillerar, kör genom spritskåp och lagrar det sedan i tunnor, minst tre år. 25 personer är anställda hos Talisker, varav 8 operatörer.

Insjön vid Loch Scawaig

På eftermiddagen seglade vi vidare till Loch Scawaig, som är en berömd lagun med branta, höga omgivande bergssidor. De branta bergen kan ge upphov till obehagliga fallvindar. Läs mer i SXK-bloggen. Det var en ständig ström av båtar fyllda med turister. Även lokalbefolkningen åker hit och har barbecue och promenerar upp till den närbelägna sjön. Även vi ordnade grillfest på stranden på kvällen och promenerade upp till sjön. Vid ankringen tidigare på eftermiddagen fick Fragancia in en lina i propellern och runt propelleraxeln. Clas ryckte ut med våtdräkt och fick göra åtskilliga dykningar i det 13-gradiga vattnet innan problemet var löst. Övriga båtar visade ett stort engagemang.



Clas dyker (syns ej) och tar bort lina i propeller






Kelp

Målet för lördagen var Canna. Till en början fick jag fallvindar på upp till 13 m/s, därefter ingen vind alls, så det blev motorgång. I seglingsbeskrivningen av Canna varnar man för den dåliga ankringsbotten med mycket kelp. Vinden var frisk när vi skulle ankra. Först vid det fjärde försöket fick jag ordentligt fäste. Då låg jag nära en boj och kunde bara hoppas att ägaren inte skulle komma hem. Istället körde en annan båt på min ankarlina och Paula åkte iväg en bit. Det gick dock bra. Jag rodde in till stranden för att göra en promenad. Precis när jag kommit fram såg jag en fiskebåt på väg in och naturligtvis var den på väg till just den boj där jag ankrat. Full fart tillbaka! Risken var uppenbar att vi skulle törna i varandra och stål mot plast är ingen bra kombination. Innan jag gav mig iväg fick jag se två sälar som tiggde fisk av fiskaren. Nu var jag i alla fall så leds på att försöka ankra, så jag beslöt mig för att göra en nattsegling till nästa hamn, Tobernory, dit det var 31 nm. Till saken hör också att ankarwinchen krånglat hela tiden.

Canna

Vid sjutiden på kvällen gav jag mig av. Vinden var akterlig och upp till 13 m/s. Jag seglade för enbart focken och stöttade med motorn för att komma fram så snabbt som möjligt. Sjön var extremt orolig. Båten rullade våldsamt. Jollen (uppblåsbar gummibåt) hade jag på släp fästad i två linor. Hade inte avfärden varit så snabb, kanske jag hade försökt packa ned den. När jag nu tänker efter, så hade det nog inte varit möjligt. Det fanns ju ingenstans att ligga still, inget lä. Vid 23-tiden kastades jollen runt och ena linan gick av och det fästet för den andra linan slets sönder. Jollen försvann akteröver i mörkret. Det här blir nog en bra livräddningsövning tänkte jag. Jag rullade in förseglet och vände båten och fick ganska snart syn på jollen i form av en svart fyrkant mot det ljusare havet. Som tur var, var det inte molnigt, så det var inte helt svart. Med hjälp av båtshaken fick jag efter fyra försök grepp om en ögla, som finns i fören. Jollen låg upp och ner och sög sig fast, men till slut fick jag upp den till mantågen och lyckades surra fast den provisoriskt. Det visade sig att en åra hade kilat fast sig i det undre mantåget. För att få upp jollen måste jag krypa in under den och försöka lossa åran. Samtidigt ville blåsten kasta jollen tillbaka i havet och jag hamnade i någon form av spagat under den och satt ordentligt fast. Evert Taubes Eldarevalsen dök upp i huvudet

".... och jag tänkte, nu är det nog klokt,

Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
för här, blir du ju levande kokt! ..."

Nåväl, jag kom på att man kan släppa ut luften ur en gummibåt, så det var vad jag gjorde och krisen var därmed över. Efter att ha tryckt ner den ordentligt i sittbrunnen fortsatte jag för motor. Hur det kändes? Tja, jag kan väl inte påstå att humöret var på topp, även om jag kände mig lite uppmuntrad av att ha klarat av att bärga gummibåten. Den är ju trots allt värd ca 10000 kr och jag behöver den under den fortsatta seglingen. Nu gällde det att ta sig in i hamn och förtöja i mörkret. Så länge man är på öppet vatten är det relativt enkelt att navigera med hjälp av alla instrument men inne i en hamn med plåtbojar och båtar vid bojar och bryggor är det inte lika enkelt. Omkring klockan ett var jag framme i Tobermory och kunde, genom att gå nära stranden, så att jag fick stadens ljus bakifrån hitta en boj att förtöja vid. Halv två kunde jag krypa till kojs. Suck!

Efter att ha ätit frukost på söndagsmorgonen, gick jag in till pontonbryggorna och förtöjde vid dieselpumpen. Efter att ha fyllt diesel kunde jag flytta till en gästplats. Dagen gick åt till att göra ren och packa ner gummibåten, fylla vatten, duscha, raka mig, plocka upp cykeln och så småningom lotsa in eskaderns övriga båtar. Det visade sig att de hade haft en besvärlig natt i de hårda vindarna. Nästan ingen hade sovit. Ingen i eskadern hade draggat vilket däremot andra båtar hade gjort.



Äntligen kunde vi återgå till vanorna och börja titta på staden och omgivningarna! Tobermory ligger vackert i en brant sluttning i en bukt. Det är en liten stad med i huvudsak en enda affärsgata. Många turister är på besök och åker med utflyktsbåtar för att titta på vilda djur och fiskar i havet.

På kvällen ordnade kulturutskottet en mycket fin 3-rättermiddag på ett hotell. Det var avslutningsfesten efter den första etappen. Eskaderledaren Clas avtackades med två fina flaskor Talisker whisky och ett vackert tillhörande glas. Nu kommer eskadern ändå att fortsätta, men i något friare former. Mareventus lämnar, som planerat, eskadern och går hem via Caledonian Canal.

Måndagen är det inte mycket att säga om, Vi låg kvar i Tobermory. Jag cyklade en tur, promenerade i ett skogsområde, städade och bytte lakan.

Idag är det tisdag 26 juli och vi har i vackert väder och svag vind gått för motor till Oban. Vi ligger vid flytbryggor på en ö, strax utanför Oban. Utan kostnad kan man åka med en turbåt in till Oban. Jag tog med mig cykeln och har varit och handlat mat och tittat på stan. Staden är betydligt större än Tobermory. Trafiken är mycket störande, särskilt för cyklister. Jag har hittills inte hittat en enda cykelbana i Skottland. För att inte bli tjatig, låter jag bli att säga hur jag tycker det ser ut. Titta på fotona och bedöm själv!

Och så till sist ett foto på Paula när hon passerar Cape Wrath den 14 juli. Tack Olle för fotot och tack Olle och Margareta för att ni är så trevliga och hjälpsamma och lycka till på hemseglingen!

Foto: Olle Blomquist