4 - 13 augusti. Dublin - Arklow - Kilmore Quay - Scillyöarna - Falmouth, 290 nm.

Klicka för att se en större version!

Hej igen på er! Det var länge sedan!

Sista dagen i Dublin, torsdag 4 augusti, gjorde vi en rundtur med buss, först söderut längs kusten och sedan upp i bergen i Wicklow. Solen sken och det var lite Medelhavskänsla under den första etappen längs kusten. Blommorna blommade och palmerna vajade. Bergsdelen av turen hade stora likheter med svenska fjällen med bäckar, sjöar, fjällhedar och en en timme lång vandring. Under vandringen passerade vi en gammal keltisk kyrka med tillhörande torn och gravplats.



Keltisk kyrka utanför Dublin



Fredag 5 augusti var det dags att lämna Dublin med målet Arklow. Vi startade vid tvåtiden på dagen för att få medström. Vädret var vackert och vindarna svaga. Så småningom ökade vinden och blev rätt emot. För att komma fram före mörkret återstod inget annat än att slå på motorn. Ström och vind mot varandra är ingen bra kombination. Sjön blev väldigt krabb och det smällde ordentligt när skrovet slog i sjöarna.

Utefter kusten syntes åkrar och ängar, kullar och längre in högre berg, troligen de berg vi hade besökt dagen innan.

Busstur utanför Dublin

Arklow blev enbart en övernattningshamn och redan halv sex på lördagen var jag på väg för att få så mycket medström som möjligt. Vädret var mulet, grått, kallt och tidvis regnigt samt vindfattigt. Det blev åter en dag för motor. Medströmmen var under största delen av etappen kraftig och gav farter på upp till 9 knop. Uner den sista delen vände strömmen och farten gick ner till ca 4 knop. Jag gjorde misstaget att försöka gå långt utanför en udde för att slippa den värsta strömmen. Man skall gå nära land istället, vilket flera båtar gjorde.

Söndag 7 augusti blev en liggedag i Kilmore Quay med vackert väder, cykeltur, bouleturnering och visafton hos Fragancia med de fina solisterna Harriet och Kenneth. De hade kvällen före vackert framfört egenkomponerade Taubevisor. Båda kvällarna plaskade tre sälar i hamnbassängen.

Så var vi då framme vid den andra och sista långa överseglingen. Vädret var på måndagen vackert men kallt, vind VNV -12 m/s. Eftersom vinden var ganska byig, avvaktade vi några timmar. Enligt väderleksrapporten skulle vinden avta efter ungefär halva sträckan. Omkring 10:30 var det dags att starta tillsammans med Fresia. Det blev en brant halvvind med farter pendlande mellan 7,5 och 8 knop. Våghöjden var ca 2,5 m. Efter ett tag avtog vinden och jag tog bort det rev jag satt i storseglet, men det dröjde inte länge förrän vinden ökade igen med byar upp till 12 m/s.
Jag fick sällskap av ett gäng delfiner, som under någon timma hoppade bredvid båten eller syntes som skuggor strax under vattenytan. Det var uppiggande. När det mörknade hjälpte månen till att lysa upp något. Några andra båtar syntes inte till. Fresia låg cirka 3 nm bakom mig och vi hade regelbundna VHF-kontakter under natten. För att hålla skärpan uppe, försökte jag sova i 10-minutersintervaller.
På efternatten började vinden vrida mot nord och risken för en ofrivillig gipp ökade, dvs att storseglet slår över okontrollerat till andra sidan. För att förhindra detta lade jag om kursen, så att vinden kom in mer från sidan, samt kröp fram på däcket och satte en preventer (hindrar storseglet från att slå över till andra sidan). Plötsligt smällde det till. Preventern hade lossnat. På med livlinan och fram igen för att kolla vad som hänt. Jag kunde inte hitta något fel. Trots det inträffade samma sak 2 ggr till. Till slut knöt jag fast preventern med en lina. Det är inte roligt att krypa omkring på däcket i mörker och hårt väder.
Vid 3-tiden på natten började fyrljusen på Scillyöarna dyka upp och 05:30, strax efter att det börjat ljusna kunde jag förtöja vid en boj i St Marys hamn.

Jag hade precis somnat när jag väcktes av att hamnkaptenen knackade på båten och ville ha betalt. Dessutom hade jag förtöjt vid en boj avsedd för större båtar så jag var tvungen att flytta.

Tisdag 9 augusti gick åt till att montera jollen och utombordsmotorn, köra in och ta en promenad samt att sova. Efter drinkar hos Fragancia åt vi middag inne i stan. En liten incident kan vara värd att nämnas. När Kenneth på Evelina, efter drinkarna, skulle kliva ner i sin gummibåt, som är ganska liten, ville det sig inte bättre än att han klev på sidan och hamnade i det 13-gradiga vattnet. Nu skulle man kanske kunnat vänta sig att hustrun Harriet skulle bli orolig och rädd. Nejdå, Harriet, som redan satt i gummibåten vek sig dubbel av skratt. Ja, men vi andra då? Inte mycket bättre, det enda som hördes var rop på kameror! Är det ingen, som har en kamera? Stackars Kenneth kämpade för livet för att ta sig upp för badstegen och lyckades till slut.

Onsdagen bjöd på vackert och varmt väder. Efter att ha fraktat in cykeln i gummibåten tog jag en cykeltur runt St Mary. Det, som utmärker Scillyöarna är vita sandstränder, som ingen badar vid, taggiga och skrovliga skär och en fantastisk blomsterprakt. På St Mary och Tresco finns åkrar, ängar med kossor och skogsområden utspridda i det kuperade landskapet. Palmer finns det också, av samma typ som på Irland. Öarna är ett riktigt turistghetto men några stora anskrämlig hotell finns inte. Allt är smakfullt anpassat till den gamla bebyggelsen. St Mary och Tresco är fantastiska cykel- och promenadöar. Elbilar finns att hyra. På St Mary finns dock vanliga bilar , som inne i staden är något störande. När jag kom tillbaka till båten hade det börja blåsa och det var synnerligen guppigt och oroligt. Jag beslöt att gå över till Tresco, 3 nm norr om St Mary. Där var det betydligt lugnare. Gantika dök också upp fram emot kvällen.

Torsdag 11 augusti cyklade jag runt på Tresco och promerade runt på Bryher, ön mitt emot Tresco. På Tresco finns massor av cykel- och promenadvägar, vacker natur och utsiktspunkter med vackra vyer. Där finns också en del gamla ruiner och en trädgård med tropiska växter, som jag inte besökte. På eftermiddagen serverades ostbricka med vin ombord på Gantika. Ola och hans fru, som seglar jorden runt i en Linjett 35, och som förtöjde utanpå min båt i Lerwick knackade plötsligt på. Kanske inte helt oväntat eftersom man i Oceanseglarklubben håller reda på varandra. Gantikas Jörgen och Hillka är medlemmar. Tillbaka i Paula var det dags att packa ihop jollen, för sista gången, hoppas jag. Resten av seglingen skall vi ligga i hamnar med bryggor.

Det har den sista veckan, och speciellt under överseglingen till Scillyöarna, blivit väldigt fuktigt med en relativ fuktighet på cirka 80 %. Samtidigt har salt lagt sig överallt på utsidan av båten och det har blivit mycket kladdigt.

Hamnen på St Mary

Igår fredag gick vi från Scillyöarna till Falmouth på sydvästspetsen av England. Vinden var måttlig, men tyvärr rätt akterifrån och sjön var synnerligen skvalpig. Storen slog fram och tillbaka, även om jag skar 10 grader från rätt kurs, så vad gör man? Man slår på motorn! Sista timmarna, efter att vi passerat Lizard Point och ändrat till en mer nordlig kurs, bjöd på fin halvvindssegling. På kvällen hann jag med två kulörtvättar och en vittvätt. Jag var mycket nöjd.

Idag lördag har inte mycket hänt. Jag har skrivit på bloggen, handlat mat och varit uppe i masttoppen på Fragancia och justerat vindriktningsgivaren och VHF-antennen. De hade vid något tillfälle kört in i några wirar, som hängde ut över vattnet och lyckats demontera vindinstrumentet och bockat vindriktningsgivaren och VHF-antennen! Det finns inga gränser för vad, som kan hända i en båt.